By: Peter Lundberg, Executive Director of RWI
Below are the remarks delivered at Lund City Library on 27 January 2025, marking the occasion of the 80th International Holocaust Remembrance Day. An English translation of the remarks are also found below.
Kära deltagare,
Mitt namn är Peter Lundberg och jag är verkställande direktör för Raoul Wallenberg-institutet här i Lund. Låt mig inleda med att tacka för möjligheten att tala till er här på Lunds stadsbibliotek denna internationella minnesdag för Förintelsens offer. I dag är det 80 år sedan befrielsen av Auschwitz-Birkenau. Denna dag, och detta år, är en högtidlig påminnelse om ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia, ett kapitel som aldrig får glömmas bort.
Åttio år senare är det också en dag att hedra modet hos dem som stod upp mot tyranni och orättvisa, ofta till stor personlig kostnad. Bland dessa hjältar, de “Rättfärdiga bland folken”, finns den svenska diplomaten, arkitekten, affärsmannen och den humanitära hjälparbetaren Raoul Wallenberg, vars arv utgör hörnstenen i min organisations uppdrag. Raoul Wallenberg arresterades av Röda armén i Ungern 17 januari 1945 och har aldrig setts till sedan dess. Hans öde är alltjämt okänt tills denna dag.
Raoul Wallenbergs historia är en av extraordinärt mod och moralisk klarhet. I slutet av andra världskriget, när Förintelsen härjade som värst i Europa, påbörjade Wallenberg ett uppdrag i Budapest på uppdrag av USA och Sverige. Hans uppgift var tydlig: att rädda så många liv som möjligt från nazisternas pågående folkmord.
Med orubblig beslutsamhet utfärdade han skyddspass, etablerade skyddade boenden och använde alla diplomatiska stående medel för att skydda tiotusentals ungerska judar från deportation och död. Wallenbergs handlingar påminner oss om den djupa påverkan en enskild individ kan ha i mötet med överväldigande ondska.
Wallenbergs dödsruna i The Times gav följande redogörelse: Citat “Vid ett tillfälle stoppade Wallenberg ett tåg i Budapest som var på väg att lämna för Auschwitz, han klättrade upp på taket och delade ut skyddspassen genom de halvöppna dörrarna. Trots att skott avlossades fortsatte Wallenberg tills han hade slut på dokument. Han klättrade sedan ner, lokaliserade kommendanten och krävde att de som hade fått ett skyddspass skulle släppas. Hans mod sades ha imponerat på både SS-soldater och de ungerska pilkorsarna.”
När sedan judiska fångar senare tvingades marschera 20 mil om dagen mot den österrikiska gränsen i november 1944, körde Wallenberg och hans kollegor längs den långa kolonnen av judar och delade ut mat och vatten till dem som ännu inte hade dukat under av kylan eller svälten. Den nazistiska tjänstemannen Adolf Eichmann, som fick i uppdrag att utplåna de ungerska judarna, sas ha blivit så upprörd att han planerade en likvidering av Wallenberg som dock misslyckades.
Jag skulle vilja ta ett ögonblick att också reflektera kring historien om var vi är samlade idag. Staden Lund, även om den geografiskt är långt ifrån fasorna i Auschwitz och andra koncentrationsläger, spelade Lund en viktig roll under Förintelsen. 1943 när nazisterna började deportera danska judar, flydde många till Sverige, och Lund blev en tillflyktsort för flera av dem som undkom förföljelsen. Lokalsamhället gav skydd och hjälp till dessa flyktingar. Denna stads historia av medkänsla och humanism är ett bevis på de värderingar som ligger till grund för vårt gemensamma ansvar att skydda mänskliga rättigheter.
Det är också i denna stad som Raoul Wallenberg-institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt grundades i oktober 1984 på initiativ av bland andra professor Göran Melander vid Lunds universitet.
Institutets grundare valde stolt att bära namnet “Raoul Wallenberg” efter samråd med familjen, detta inte enbart som en handling för att hedra prestationerna hos denna extraordinära svenska hjälte, utan också som åtagande för framtiden – d v s att arbeta för att främja grundläggande värderingar, principer och förverkligande av mänskliga rättigheter och den humanitära rätten även i vår tid, men inspirerad av Raoul Wallenbergs gärning.
Under de senaste fyrtio åren sedan vårt grundande har Raoul Wallenberg-institutet utmärkt sig som en oberoende, världsledande organisation som kombinerar tvärvetenskaplig forskning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt med utbildning och stöd till praktiker för att främja praktisk tillämpning av mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Vi arbetar idag främst inom fyra tematiska områden: med fokus på stärkande av “rättsstatens principer”, “stöd och forskning kring internationell humanitär rätt”, “sambanden mellan mänskliga rättigheter och miljön” och “arbetet kring företagande och mänskliga rättigheter”. Allt med en röd tråd kring inkludering, icke diskriminering och jämställdhet.
Vårt arbete – och vår påverkan – sträcker sig numera över hela världen, med kontor i Zimbabwe, Indonesien, Kenya, Etiopien, Kambodja och Thailand. Vi verkar i mer än 40 länder, inklusive i Ukraina där vår verksamhet nu växer. Vår vision är “Rättvisa och inkluderande samhällen som respekterar mänskliga rättigheter och humanitär rätt”. Och vårt huvudsäte är just här i Lund.
Institutets grundare måste ha förstått kunskapens kraft och bibliotekens avgörande roll i att ge nödvändigt stöd till forskning, utbildning och kapacitetsuppbyggnad. Vår stadga från 1984 säger att: “Stiftelsens syfte ska vara att främja forskning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt genom att etablera ett forskningsbibliotek som innehåller verk om internationell offentlig rätt, samt stödja forskning och vetenskaplig undervisning inom dessa områden.”
Det var så Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter och humanitär rätt kom till. Idag utgör vårt bibliotek det enda för mänskliga rättigheter i Sverige, och vi har en av Europas största samlingar av litteratur inom internationell rätt med fokus på mänskliga rättigheter, bestående av drygt 30 000 titlar samt online-databaser och resurser relaterade till mänskliga rättigheter.
Vi har under åren hjälpt till att utveckla bibliotek för mänskliga rättigheter i flera länder däribland Zimbabwe, Etiopien, Indonesien, Laos, Kambodja och Vitryssland, och många fler, genom att etablera vårt unika koncept för bibliotek inom mänskliga rättigheter.
Bibliotek, som detta vi är på nu ikväll, är viktiga mötesplatser, kanske viktigare än någonsin. Bibliotek spelar en avgörande roll som mötesplats, förvaltare av historia, skyddar register, vittnesmål och minnen. Genom att bevara kunskap säkerställer bibliotek att framtida generationer kan få tillgång till förstahandsberättelser, historiska analyser och reflektioner, vilket förhindrar erosionen av kollektivt minne och motverkar okunnighet, hat och desinformation.
Bibliotek kan hjälpa till att säkerställa att lärdomarna från Förintelsen och andra grymheter i mänsklighetens historia aldrig glöms bort och förhoppningsvis aldrig upprepas igen. Samtidigt som vi konstaterar att vi har rekordmånga konflikter i världen i just denna stund, den högsta nivån sedan andra världskrigets slut med över 120 pågående konflikter.
Raoul Wallenberg-institutets bibliotek för mänskliga rättigheter, som ni kanske har läst om i media på senaste tid, befinner sig i en prekär situation på grund av bristande finansiering. Vi har gjort en stark och brådskande vädjan till utbildningsdepartementet för få hjälp annars tvingas vi inom kort att stänga ner norra Europas främsta bibliotek för mänskliga rättigheter, något som känns extra hårt i dessa tider.
Idag, när vi reflekterar över Förintelsens fasor, står vi inför skrämmande utmaningar i vår egen tid. Raoul Wallenbergs uppdrag är lika relevant nu som det var då. I en värld där mänskliga rättigheter går tillbaka – vi ser framväxten av auktoritära regimer, stigande intolerans och ojämlikhet, och erosionen av demokratiska och humanistiska värderingar – vi påminns därmed om att kampen för universell rättvisa och mänsklig värdighet ännu inte är över.
På sin tid vägleddes Raoul Wallenbergs handlingar av en djup känsla av moraliskt ansvar. Han väntade inte på att andra skulle agera; han tog det på sig själv att göra skillnad. Detta är budskapet jag hoppas att vi kan bära med oss ikväll när vi går härifrån. Var och en av oss har makten att stå emot orättvisa, att utmana hatet och att försvara mänsklig värdighet både i det lilla som det stora.
Tack så mycket.
***
(English translation)
Dear attendees,
My name is Peter Lundberg, and I am the Executive Director of the Raoul Wallenberg Institute here in Lund. Let me begin by thanking you for the opportunity to speak here at Lund City Library on this International Holocaust Remembrance Day. Today marks 80 years since the liberation of Auschwitz-Birkenau. This day, and this year, serve as solemn reminders of one of the darkest chapters in human history, a chapter that must never be forgotten.
Eighty years later, today is also a day to honor the courage of those who stood against tyranny and injustice, often at great personal cost. Among these heroes, the “Righteous Among the Nations,” is the Swedish diplomat, architect, businessman, and a humanitarian Raoul Wallenberg, whose legacy forms the cornerstone of my organization’s mission. Raoul Wallenberg was arrested by the Red Army in Hungary on January 17, 1945, and has never been seen since. His fate remains unknown to this day.
Raoul Wallenberg’s story is one of extraordinary courage and moral clarity. At the end of World War II, as the Holocaust raged across Europe, Wallenberg embarked on a mission in Budapest at the request of the United States and Sweden. His task was clear: to save as many lives as possible from the Nazis’ ongoing genocide.
With unwavering determination, he issued protective passports, established safehouses, and used every diplomatic tool available to protect tens of thousands of Hungarian Jews from deportation and death. Wallenberg’s actions remind us of the profound impact a single individual can have in the face of overwhelming evil.
Wallenberg’s obituary in The Times recounts the following: “On one occasion Wallenberg intercepted a train that was about to leave for the Auschwitz extermination camp, climbing on to the roof and handing passes through the doors. Despite shots being fired, Wallenberg continued until he ran out of the documents. He then climbed down, located the train commander and demanded that those in possession of a pass be released. His courage was said to have impressed even some of the SS troops.”
Later, when Jewish prisoners were forced to march 20 kilometers a day toward the Austrian border in November 1944, Wallenberg and his colleagues drove along the long column of Jews, distributing food and water to those who had not yet succumbed to the cold or starvation. Adolf Eichmann, the Nazi official tasked with annihilating the Hungarian Jews, was reportedly so upset that he planned to have Wallenberg assassinated, though the plan failed.
I would like to take a moment to reflect on the history of where we are gathered today. The city of Lund, though geographically far from the horrors of Auschwitz and other concentration camps, played an important role during the Holocaust. In 1943, when the Nazis began deporting Danish Jews, many fled to Sweden, and Lund became a refuge for several of those who escaped persecution. The local community provided shelter and assistance to these refugees. This city’s history of compassion and humanity is a testament to the values underpinning our shared responsibility to protect human rights.
It is also in this city that the Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian Law was founded in October 1984, initiated by Professor Göran Melander at Lund University.
The Institute’s founders proudly chose the name “Raoul Wallenberg” after consultation with his family, not only to honor the achievements of this extraordinary Swedish hero but also as a commitment to the future—to work to promote fundamental values, principles, and the realization of human rights and humanitarian law in our time, inspired by Raoul Wallenberg’s actions.
Over the past 40 years since our founding, the Raoul Wallenberg Institute has distinguished itself as an independent, world-leading organization that combines interdisciplinary research on human rights and humanitarian law with education and support for practitioners to promote the practical application of these rights.
Today, we work primarily with the following thematic areas: strengthening the rule of law, supporting and researching international humanitarian law, addressing the intersections between human rights and the environment, and promoting business and human rights. These efforts are united by a focus on inclusion, non-discrimination, and equality.
Our work—and our impact—now spans the globe, with offices in Zimbabwe, Indonesia, Kenya, Ethiopia, Cambodia, and Thailand. We operate in over 40 countries, including Ukraine, where our activities are expanding. Our vision is “Just and inclusive societies that respect human rights and humanitarian law.” And our headquarters remain here in Lund.
The Institute’s founders must have understood the power of knowledge and the critical role of libraries in supporting research, education, and capacity building. Our charter from 1984 states: “The aim of the Trust shall be to promote research on human rights and humanitarian law by means of establishing a research library containing works on international public law, as well as to initiate, develop, and support research and scholarly/scientific tuition in this field.”
This is how the Raoul Wallenberg Institute’s Library for Human Rights and Humanitarian Law was born. Today, our library is the only one in Sweden dedicated to human rights and boasts one of Europe’s largest collections of literature on international law, with over 30,000 titles as well as online databases and resources related to human rights.
Over the years, we have helped develop human rights libraries in several countries, including Zimbabwe, Ethiopia, Indonesia, Laos, Cambodia, and Belarus, by establishing our unique concept for human rights libraries.
Libraries like the one we are in tonight are vital meeting places—perhaps more so than ever before. Libraries play a crucial role as gathering spaces, guardians of history, and protectors of records, testimonies, and memories. By preserving knowledge, libraries ensure that future generations have access to firsthand accounts, historical analyses, and reflections, which helps prevent the erosion of collective memory and combats ignorance, hatred, and disinformation.
Libraries can help ensure that the lessons of the Holocaust and other atrocities in human history are never forgotten and, hopefully, never repeated. Yet, we face an unprecedented number of conflicts in the world today—over 120 ongoing conflicts, the highest level since the end of World War II.
The Raoul Wallenberg Institute’s Library for Human Rights, as you may have read about in the media recently, is in a precarious situation due to a lack of funding. We have made a strong and urgent appeal to the Ministry of Education for assistance. Otherwise, we will soon be forced to close Northern Europe’s foremost human rights library, a loss that feels especially heavy in these times.
Today, as we reflect on the horrors of the Holocaust, we face daunting challenges in our own time. Raoul Wallenberg’s mission is as relevant now as it was then. In a world where human rights are regressing—where authoritarian regimes are rising, intolerance and inequality are growing, and democratic and humanistic values are eroding—we are reminded that the fight for universal justice and human dignity is not over.
In his time, Raoul Wallenberg’s actions were guided by a profound sense of moral responsibility. He did not wait for others to act; he took it upon himself to make a difference. This is the message I hope we can carry with us tonight as we leave here. Each of us has the power to stand against injustice, challenge hatred, and defend human dignity, both in small and large ways.
Thank you very much.